Tell me why, why...

Ska berätta mer om gårdagen och denna morgonen lite senare( är hos Josse nu), men just nu vill jag bara få ut mig lite tankar. Jag kan inte sluta tänka på att jag vill sätta mig på första bästa tåg för att träffa dig, men jag vet att det skulle inte gå.

Fan jag tror att jag fortfarande har större känslor för dig. Och jag hatar det, för det gör mig patetisk som fan. Vill inte berätta för dig, men samtidigt vill jag inget hellre. Jag vill inte förnedra mig själv eller få mig att sjunka i dina ögon. Vi snackar inte ens längre, det är hemskt. Det känns att vi inte ens kommer att ha det lilla vi hade innan, du har nog satt stop för det. Jag tror att du inte vill "ha" mig längre i ditt liv. Jag saknar att höra din röst, din otroligt vackra röst och se ditt fantastiska leende. Hag måhända kan verka barnslig/ naiv, en som inte har en aning om vad äkta känslor/ kärlek är.

   Mina vänner anser mig mogen för min ålder, de anser att jag är rationell och logisk. Kanske jag är det också, kanske jag verkligen älskar dig, men det är min stora förlust.

Tack för att ni läste, ville bara få ut mig det. Har grubblat och grubblat så på sistonde.

///Rosenl00fen

Utstött jag är...

Nu kanske ni undrar vad jag gör just nu...? Jo jag sitter vid Josses data och lysnar på Evanescence - Breathe no more. Isa, Josse och Sanna är i badrummet och håller på att "fixa" något med Sanna, det skulle vara en hemlis, så jag får inte gå dit:(

   Men då får jag ju tid att skriva lite om min dag och så.

Idag vaknade jag sent -.- fast jag inte ville. Har bestämmt mig att vara lite mer nyttig så jag åt fruktsallad till frukost (en av mina vänners familj äter det varje morgon). Sen stack jag till Isold och väntade på att Amanda och "Dingen" skulle komma. Isold levde rövare i boxen, stegrade sig så jag blev tokig på henne. DET vilddjuret skulle jag sedan hoppa upp på!O.o

Men det gick jättebra och jag och Amanda fick en härlig ridtur. Sedan kom jag hem, duschade, fluffade upp lockarna, bytte om, packade en väska, bakade en raberber/ björnbär smulpaj, åt ytterst lite av fiksgratängen hemma och åkte till Josse.

Vi ska ha knytkalas ikväll. Allihopa "in da gang"!;D Tacopaj, pastasallad, broccoli och skinkpaj och min smulpaj serveras bland annat:P

Älskar att umgås md mina vänner, jag har inga krav på mig att vara smartast, coolast, roligast och vara alla till lags. För en gångs skull kan jag lägga prestationsångesten inom alla omåden på hyllan och bara vara Erika, Rosenl00fen. Hon som är så där jäkla kaxig, men hon som, ändå är väldigt blyg. Hon som utger sig för att vara så säker på sig själv och som vet exakt vad hon vill, men som egentligen inte har en aning om vad hon håller på med och vad som morgondagen för med sig.

Detta låter ytterst barnsligt/ fjortisaktiskt, men jag vill tatuera mig, en tatuering som är delvis tillägnad dom som såtr mig nära.

Det är Josse som har designat den och jag ville att hon skulle göra en som sammanfattade mig stil och som inehåll initialerna på de i "gänget". Den är som en tribel nästan, man ser kanppt bokstäverna och det är så jag vill ha det. Formen står för min inre kamp och styrka och bokstäverna syns inte där om man inte vill det. Ifall man skulle splirras och så behöver jag inte må dåligt för att jag har tatyerat in deas initialer. De har hjälpt mig igenom en svår tid och jag är så glad att jag har dem att stötta mig emot vid svåra tider.

Men nu ska jag gå och leka lite med mina fiiina vänner.(A)

///Rosenl00fen

Inte lätt...

Jag har börjat fundera på vilka som är värda att lägga tid och ork på.

Känner att vissa i min närhet har behandlat mig en smula sämre än vad jag förtjänar och tycker inte om sättet de gör det på.

De är mina vänner och vill inte tjaffsa eller tvinga dem till något, men även om jag ser mellan fingrarna nu så kommer jag inte göra det för alltid. Bollen ligger hos dem om de vill mista en vän...

   Många vet inte det, men jag har börjat med en dum vana att rispa mig själv när jag är lite nere. För sannigen är att det hjälper. Det hjälper när man mår riktigt dåligt. Man focuserar på den fysiska smärtan istället liksom.

Oftast är det för att jag har blivit sårad av de i min närhet som utlöser det. Det är de jag tycker om som kan krossa mig, många vet inte det, men det är de som vill få mig att gå längre ibland"/

Ska sova nu för är AS trött x]

///Rosenl00fen

En förlorad vän...

Sammanfattar dagen:

Vaknade upp med en drös kompisar hos en av kompisarnas hus, vi åt en slö-frukost och kollade på en film. Sedan blev jag hämtad, var ute och sprang en runda i det jääättefina vädret- det gick as segt, knäet (det som är total paj, tar den historien en annan gång). Sedan åkte jag och fixade hos hästen, red ut med Isold, Gidde och Malin. Det var såå underbart. Solen höll på tat gå ner och en lång rak grusväg var framför oss då jag vände mig om till Malin och skrek: Vi racar, försten till kullen! Mot solen!

Sedan gick jag en liten runda, och så hamnade jag här. Imon ska jag göra lite av varje. Hoppas jag får övningsköra då"/

///Rosenl00fen

<3

Vad står "<3" för? För kärleken? För "hjärta på dig", "puss på dig".

Jo, jag vet vad det står för, ville väl bara inleda på ett klatschigt sätt.

Ja just det! Jag tänker blogga om....kärlek! Woho?!

Har jag varit kär...? Tja, jag skulle gissa på det. Men det är ju alltid svårt att ge ett rak svar på något så diffust som kärlek.

Men skulle jag svara här och nu så: ja, jag har varit kär.

Jag har relativt lätt att få ett visst intresse för någon, bli lite småförälskad, men svårt att bli riktigt kär. Anledningen är nog att jag VILL inte bli kär. Det är en ganska lång historia som ligger bakom det och som sträcker sig bakåt lite i tiden, men jag har fått lära mig att kärlek = smärta.

Jag hade en pojkvän i februari, eller ska man ens kalla det för pojkvän? Men det slutade inte så bra så det har bara strött på ännu mer på min cyniska sida.

Jag är väldigt naiv, väldigt romantisk och "ömtålig" men samtidigt är jag väldigt cynisk, det är väl ett slags skydd. Ett skydd jag dock inte lyckast med så speciellt bra.

Har nog bara älskat en enda person på riktigt, men vet ändå att jag aldrig skulle få honom, vet inte ens om vi skulle passa bra ihop om drömmen kan existera i verkligheten. Kanske slottet blir ett skjul och den vita hästen blir en åsna? Det är en ganska invecklad historia som började den 8:e augusti 2006.

   Kanske lika bra att det inte blev som det blev. Jag vet inte om jag skulle förtjäna honom iaf.

   Jag skulle vilja att någon grep tag i min hand och drog upp mig..."Falling inside the black"

///Rosenl00fen